Köksrenovering och annat

Jag håller nu på med köksrenovering. Idag har jag skurit plåt att ha framför vedspisen, tidigare har jag gjort mycket annat men det blir ett dedikerat inlägg.

Tänkte i alla fall visa lite bilder på köket för ca ett år sen eller vad det kan vara, såg inte så roligt ut.

Hittade då också en bild på Flexie och Kolja när han var väldigt liten. Även den från köket med härlig plastmatta, sprucken klinker och grå lecablock.

Ja just det, och så brann det. Jag var i Stockholm när det skedde men tydligen slog blixten ner. Grannarna ryckte ut med brandsläckare, första natten redde dom och brandkåren det. Släckt trodde man men det tog sig igen dagen efter och fem brandbilar med terrängbilsförstärkning ryckte ut. Jag sov ute och övervakade under natten.

 

Ska återkomma med köksarbetet.

Vattendamm

I “vinterhagen” är det en envis pöl med vatten som jag nu gissade var grogrund för mygglarver. Kom därför på tanken att dränera och då gräsmattan behövde vatten var det lika bra att spruta dit det.

Jag ordnade med pumpen och satte igång.

Det gick i en faslig fart.

Men så kom det en vändning. Jag stod i vattnet när det började sina men såg då en salamander  vattnet. Så det var bara att stänga av pumpen. Forskade vidare och har sett minst tre olika.

Med uselt samvete klurade jag på hur jag skulle få tillbaka vattnet. Jag kom fram till att ta det från ett träsk i närheten. I det såg jag inga salamandrar men en massa mygglarver, min förhoppning är att amfibierna äter mygglarver. Så pumpade jag tillbaka en massa vatten till salamandrarna. Då det uppenbarligen bodde många i pölen borde det väl tyda på att den inte sinar jättelätt, så jag är lite sugen på att gräva ut den och ha den som en liten badsjö, men det blir senare projekt.

Dagens Nordegren och Epstein

Radiomissbrukare som jag är så påmindes jag idag när jag hörde mitt namn i etern att jag skrivit en förfrågan på underlag för gårdagens påstående om att Hitler hade parkinsons sjukdom. Mot slutet av programmet har de då kallat in författaren Bengt Liljegren. Jag måste nog säga att jag tycker han helt klart ger mig rätt och dessutom en liten men ack så tydlig känga till radion om det olämpliga i “demonisering” (hans ord), och att kabla ut myt som fakta är väl heller aldrig bra i statens tjänst. Undrar om jag om några decennier ensam i skogen inte kommer vara en särdeles påfrestande rättshaverist för de inte ont anande tjänstemännen…
https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1070436?programid=4058

En lördag som många andra

Vaknade av ett jäkla hönskackel och tuppgal. Förstod inte riktigt hur de kunde låta så högt men när jag tittade ut från fönstret stod de precis utanför, hade tydligen missat att stänga in dom dagen innan. Nåja, antalet var detsamma som tidigare natt så ingen skada skedd. Kolja och Müsli låg och sov på rygg. Att gå upp stod inte på deras agenda.

 

Promenerade den vanliga rundan med hundarna. Letade ormar på grusvägen men såg endast fjärilar. Korna borta vid Väsby var ystra som vanligt och jagade Kolja längs med vägen. Någon kilometer senare såg jag på avstånd mötande trafik på vägen och för att undvika hundskällande i onödiga mängder drog jag upp med hundarna i skogen. Krockade nästan med tre rådjur som inte tyckes ha märkt oss, antar att vinden låg på åt fel håll för dom. Tittade runt lite i skogspartiet då jag aldrig gått där tidigare. Ytterligare en tid senare hittade jag ett rådjursskinn och inälvor som två korpar åt av, så gissar att någon jägare i alla fall gått där nyligen. Väl ute på vägen igen kom rådjuren ut från skogen och sprang parallellt med oss ute på åkern, verkade inte vara Sveriges smartaste rådjur kanske.

Grusgången som alltid överväxes av diverse grönt har jag grävt upp en bit i taget av och lagt fiberduk under för att förhoppningsvis slippa räfsa så mycket i sommar. Behöver dock köpa nytt grus för att fylla på.

Imorgon är det MH-prov för Kolja. Så blir upp tidigt och promenera för senare avfärd. Ser inte ett dugg fram emot det, visste Kolja något skulle nog inte han heller göra det. Vi har båda samma inställning till förändringar. Är kanske mer prov på husse än hund.

Valpen myser i skogen

Valpen, Volvo valpen, startar givetvis som alltid efter vintern och har strövat runt i skogen och redan kört hem lite björkstockar. Efter några turer skulle även ridbanan harvas. Lastad med björk så hänger lite bakåt.

Hemmagjord harv med extra vikt i form av snökedja jag hittat i hagen.

Valpen är dock i behov av kärlek. Motorkuddarna ska bytas. Även knutkorsen fram, egentligen även pinjonglager också men det orkar jag nog inte… Stötdämparen hängde hade också tagit olovlig ledighet och hängde längs med hjulet, får svetsa fast den. Kommer nog bli lite valpunderhåll i sommar. Vinschen är trasig också.

Till skogs och vårnjut

Morgonen började som de flesta andra med utfodring av djuren. En väl inövad rutin.

Vid frukosten pratade vi om vad vi skulle fylla denna lördag med och jag lutade åt lite skogsarbete och ingen av hundarna invände. Tur vi har schäfrar med tilltro till sin husse. Vädret var så strålande att det var med foppatofflor, bar överkropp och motorsåg jag begav mig ut.

Planen för dagen var något oklar. Syftet var att spendera tid i skogen. Exakt uppgift kunde röra allt från inspektion av skalbaggar till trädfällning. Som vanligt strosade vi runt och inventerade ägorna. Prima mark. Vackra växter och underbara djur. Sol och livet på topp.

Efter förra ägarens drastiska avverkning är vissa skogsytor i dåligt skick. Svajiga tallar och massor med ris och skräp på marken. Riset har nog inte ens insekterna nytta av. Dessutom fallna träd över vackra murar som en gång ledde gårdens djur på rätt väg.

Vi plockade sly och ris, kapade träd och fyllde en del på traktorsläpet för majbrasa och en del lade jag i spåren skogsmaskinerna lämnat efter sig så det återigen ska kunna bli en tillgänglig skog. Knappast att djurlivet exploderat i den miljö som varit.

De små tallarna börjar få kraft.

Skuffepuffe besteg stenar, valpen bakom honom.

Här är han igen men med traktorn i bakgrunden.

Vi avverkade några timmar släpandes på före detta träd. En ganska nyfallen björk kapades och lastades i valpen för deluxved.

Hundarna vaktade husse.

Vet inte om müsli syns på bilden ovan, hon står i vänstra nedre hörn. Hon är av förekommen anledning utrustad med GPS-halsband. Hon har en förmåga att vandra i sin egen värld.

Strosande som mitt sinne var denna dag fann vi oss slutligen på gårdsplanen. Granngubben kom förbi med lite älgkött han skjutit. Älgen då.

Inspirerades också till att våra bastudäcket. Började med att såpskura det.

Efter skurandet bar det av till stan för påfyllning av förråden. Väl hemma igen oljade jag in däcket (rå linolja, kokt på trädäck är för egocentriska barnfamiljer).

Hönorna förföljer mig på gården vilket är lite roligt. Är väl ibland de verkligen sitter i verktygslådorna jag har med mig med oftast pickar de på några meters avstånd.

Nu sitter jag efter bastun och spanar på fåglar från däcket. Grillen är på gång. Idag såg jag även årets första humla. Vad kvällen erbjuder vet gudarna. Gissar på lite battlefield för att avslutas med någon obskyr pseudovetenskaplig dokumentär framför teven. Kanske lite läsande innan jag slutligen slocknar för den antågande söndagen.

Med traktor på åker och i lera

Fåren har valt att ta en lugn vinter. Avkopplade brer de ut sig i maten, hö hänger på huvudet och över ryggarna. Ett ullhav av kattmyntade katter som ligger i någon form av opiatdimma. Ett enda spår finns i hagen; från matstationen till sovskjulet. Eller om det är åt andra hållet… Vem behöver sol, vatten och vyer?

Jag lassade en skopa halm åt dom hur som. Det är vad de ligger på i skjulet. Kolja följde denna helgdag med mig då han annars bara sitter inne och piper vilket driver Wilda till vansinne. Klart Skuffepuffe ska med.

Kolja fick stanna utanför elstängslet. Jag rullade över. Fåren vaknade ur sin dimma och spanade på mig när jag for fram över tuvorna. De verkade se på avstånd att det var halm och inte hö, annars hade de äntrat traktorn. Jag skuffade in det i skjulet, givetvis behövde de då gå och inspektera.

Verkade få godkänt.

I mitten av hagen såg jag en skugga stryka runt utanför hagen i skogsbrynet. Det var min lilla 38 kilos schäfervarg som letade efter en öppning till att vara hos husse. Han är i mitten av bilden, bakom en av björkarna.

Sen började det som vissa kanske skulle säga var den onödiga delen av färden. Nu när jag ändå hade värmt upp traktorns alla oljor verkade det onödigt att inte låta den ströva fritt på markerna. Tog en liten tur upp mot skogen där det fallit några träd och jag tidigare försökt släpa stubbarna för hand. Då det är herrejössesjobbigt att bära träd för hand tänkte jag att traktorn kanske kunde ta sig dit. Jag visste att det inte fanns något utrymme att vända på om jag väl kom fram. Marken var även vattensjuk och kuperad som en söndersprängd östfront. Liknande premisser har de flesta idéer jag genomför så det mötte inga hinder. “Likely enough that we are going to our doom: the last march of the Ents” tänkte jag av någon anledning när BM-dieseln pressade sig fram genom mark endast bärande getter.

Ännu en gång i livet satt jag fast. Det blir tyvärr bara jobbigare med åren då jag av oklar anledning alltid skaffar mig tyngre maskiner. De gamla orkar inte dra upp de nya. Men vad är en maskin som inte gjutits med sin förare i lera? Fast i ett gammalt hjulspår satt vi, vattenfyllt var det och jag hade hoppats att de stockar jag hade lagt i spåren skulle hålla traktorn uppe. Icke.

Stackarn satte sig på mage, dvs lutade ramen mot marken. Syns kanske inte riktigt men framme vid framhjulet gick lervattnet upp till mina lår, bakhjulen var redigt nedkörda i leran. Åh ljuva minnen av tidigare fastkörningar. Här nedan har vi en valp jag körde ner i ett dike första dagen jag köpte den på föräldrarnas torp när jag och Wilda skulle ha en romantisk helg. Hela helgen spenderade jag på att få upp den. Så här i efterhand var det en väldigt fin helg. Men jag måste stoiskt fråga varför i helvete fordon görs utan diffspärr och vinsch…

Hur som. Trakorn kopplade av på mage och jag försökte göra lite lätta fältarbeten för att få upp honom, eller är det kanske en henne? Det har inte riktigt kommit till mig ännu.

Försökte det mesta ned marken var för vattenmätt, jag för trött och verktygen inte tillräckliga. Hade dessutom en redig lördagsgrillmiddag att förbereda så efter några timmar kastade jag in handduken. Skar dock upp en glykoldunk så jag kunde ösa ur vattnet ur diket så framhjulsnavet inte skulle behöva ligga under vatten hela natten. Den här dagen var inte dagen jag skulle få upp honom. Runt mig i leran låg avbrutna spadar och förlorat hopp. Vissa dagar är ridå. Nästa morgon bjuder på nytt ljus.

“She came to me one morning
One lonely Sunday morning
Her long hair flowing in the mid-winter wind
I know not how she found me
For in darkness I was walking
And destruction lay around me
From a fight I could not win”

Så kom söndagsmorgonen. Utöver någon bäver som försökte borra upp huvudet efter gårdagskvällen så pockade stackars traktorns situation på min uppmärksamhet. Min egen Brutus, ursäkta, Wilda hade sagt till grannkillen att jag satt fast traktorn. Han sa att han skulle komma och dra upp mig. Egen härd är guld värd och jag hade stått ute i leran tills jag stupat, men visst, det verkade väl inte osmidigt att bli uppdragen. Framåt kvällen kom han med en Volvo BM hjullastare och drog upp mig. Kostnaden blev att vi ska bjuda på middag om någon vecka.

Traktorn ska egentligen  kunna pressa ner skopan mot marken och på så sätt höja framvagnen men min traktor har inte orkat det. Så när traktorn väl var uppe och åter på gårdsplanen såg jag över hydrauliken och öppnade även navet som varit under vatten och packade om med nytt fett. Efter översynen klarade den nu av att pressa ner skopan och höja sig själv, kommer förhoppningsvis göra sommarens arbete med att trycka ner stängselstoplar lättare. Får ta och köra fast den snart igen så jag kan se om jag orkar pressa upp mig.

 

 

 

 

 

 

Lite väghaveri

På färden mot lite jobb i Stockholm började ett oroväckande rökmoln förfölja bilen. Molnet höll främmande makter på avstånd men jag beslöt mig ändå för att se så bilen inte försökte kommunicera med mig. Det meddelade i försiktiga ordalag via instrumentpanelen att kylaren kanske skulle kunna behöva en översyn,möjligen och om tillfälle ges.

Under huven gömde sig ett hav av rök. Söt och fin. Klassisk glykol. Inspekterade lite och en kylarslangen hade spruckit. Jaha ja. Hade jag varit i hemmatrakterna hade jag hämtat hem bilen med traktorn men nu var det på motorvägen i höjd med nykvarn. Så det återstod att laga den roadside.

Slangen var sprucken ganska nära ena fästet mot motorblocket. Hämtade kniv och skruvmejsel från skuffen. Slangänden med det spruckna skar jag loss.

Slangen är ganska lång och jag lyckades dra ut den lite så den räckte. På med slangklämma. Tyvärr var det inte bara att köra iväg då bilen nu hade tömt sig själv på kykarvätska. Jag behövde alltså gå på vattenjakt. Vid vägkanten låg en dunk jag lade beslag på så jag skulle få vattnet till bilen.

Bra plats att stå på.

En bit bort såg jag en försänkning mellan åkrarna och vid närmare inspektion var det ett vattendrag. Hivade över dunken och ramborullade själv över viltstängslet.

Yllemössan fick offra sig som vattenfilter. Rent var väl inte vattnet men men.

Tog mig tillbaka till bilen och fyllde på vattnet. Startade bilen och susade iväg. Kom lite sent till jobbet men det var med någon söt smak av att egen härd är guld värd i munnen. Inatt är det plusgrader så vattnet borde inte frysa i bilen. Imorgon blir det att byta kylarvattnet och se om jag inte hittar en ny slang någonstans också.

Fredagsgrillning

Isterband från Magdakullan av rödkullakor är det godaste isterband jag hitintills smakat. Förrådet välfyllt här hemma så idag blev det ett band. Det har även varit leverans av årets lammslakt så det stod även lammburgare på menyn.

Gjorde lammburgarna med julitas rapsolja samt en blandning av denna som en tant söder om hjälmaren blandar ihop med diverse chilli och andra delikatesser. Till det kom även rosmarin, vitlök, schalottenlök, honung, salt och peppar. Honungen är från en lokal förmåga kallad “bi-mannen”. Inte då sexuell läggning utan karln verkar leva för bin.  Jäkla god honung är det hur som. Hivade kanske ner något annat i köttet också, men inget jag kommer att tänka på.

Ut mot grillen. Att grilla är samma sak som att åka moppe, det är inte en syssla utan en livsstil. Minns när jag med en blänkande Puch Montana susade mot universitet oavsett väder, vind eller snö. Vintern skördade alltid bort de lösdrivna hippierna från cykelbanorna som inte tyckte vintern ingick i deras miljöbesparingsprogram. Vi som var kvar i gryningstimmarna i februari nickade igenkännande mot varandra. Att stå i en snödriva och ställa brytaravstånd eller laga gasvajernippeln, det var tider det. Samma sak med grillen; varm jacka, pannlampa och vid behov sydväst när det blir för kärvt. Ännu har inte vintern slagit till så det är fortfarande goda förhållanden. Passade på att hugga lite tändved medans jag väntade på glöden.

Lyssnade på lite musik och tittade på hundarna som röjde runt. Hundarna skällde ut grannen när hon kom hem men dom orkade inte ens springa dit. Det här med bränsle till grillen är ett ämne som nog kommer bryna i några decennier. Ofta kör jag med briketter men ca hälften av gångerna kör jag med ved. Beror lite på vad jag grillar. Men briketterna känns ibland som en snuttefilt, de kostar ju pengar och ofta vid grillning av korv och hamburgare blir det godare med ved men ändå står jag där och tänder briketter. Behöver man justera värmen med ved kan man alltid springa bort till huggkubben och justera vedens storlek. Sen är det även vilken röksmak man vill ha osv.

Nåja. Grillat blev det. Hundarna var mycket intresserade men tyvärr så fick de nöja sig med sina torrfoderpluppar.

 

Utelåst av Kolja

Jag och Wilda var ute i trädgården och gjorde något, minns inte vad. Hundarna var inne i huset. När vi sedan skulle gå in visade det sig att dörren var låst. Vi hade inte låst den och hade inte heller med oss nyckel. Slutsatsen är att Herr Kolja sträckt ut sin fina långa kropp och skrapat på dörren, och där lyckats komma åt låsvredet.

Nu var det i alla fall fint väder så ingen anledning att heta upp sig. Extranyckeln var även den glömd inne. Jaha, hur gör vi lättast intrång i vårt eget hem?  Lite olika alternativ flög genom huvudet men slutligen tror jag det var Wilda som kom på att vi kunde ta loss en ruta. Helt klart hellre det än att behöva krossa något glas, fönsterrutorna är av gammalt handblåst eller valsat glas så de hade vi inte krossat utan det hade nog blivit ytterdörren.

Jag har numera god erfarenhet av att ta bort kitt från fönster efter att ha ordnat några fönster så verktygen var nästan framme. Fönstret föll på det på verandan som ändå var dåligt kittad och foder osv ska ändå målas någon gång. Kolja följde intresserat arbetet från insidan.

Med värmepistol och kniv var kittet snart borta.

Wilda klättrade in och låste upp. Jag själv tog fredag.

En Stiegl senare så var det dags att kitta om fönstret. Kommer väl renovera samtliga fönster inom kort men ville få ihop det snabbt så det inte skulle stå och dra under natten. Glömde fota när det var igenkittat men det blev bra och tätt.