Nya hyllor

Av en händelse råkade jag komma över ganska så många plåtlådor. Det var en dam som på mogna grunder kommit fram till att karln hennes inte dög mycket till. Innan det var dags för mig att träda in och rädda plåtlådorna deporterades karln till Finlands inland. Men nu hade karln samlat på sig en del genom åren, en väldans massa. Många godbitar fanns det. Han hade bland annat tömt en firma som tillverkade delar åt flygindustrin så det fanns fina maskiner, svindyra skruvar av rostfritt deluxe med hållfasthet som får vanlig skruv att blekna. Det blev ett antal släpvagnslass. Jag får kanske anledning till att återkomma till detta men det som rör detta inlägg är de plåtlådor jag fick i denna räd.

Upphämtningen var på intet sätt glamourös. Jag fick ett hus att rensa, och jag rensade huset.

Var väldigt mycket mer men det var dessa bilder jag tog i mitt anletes svett när jag slet och släpade på sommarens varmaste dag. Släpet lastases flera gånger och jag körde fram och tillbaka. Fram och tillbaka. Asfalten glimrade, svetten tyngde kläderna och det var på det hela taget en bra dag i livet.

Nåja. När allt var hemma stod det och anslöt sig till dess nya hem i någon månad. Tills en dag då jag kom för mig att bygga en hylla åt en del av lådorna för att lösa den organisationskomplikation som många gåvor gett mig.

Tidigare på den plats jag beslöt bygga hyllan på hade jag plåthyllor men då dessa var ganska så korta och lite för moderna för min smak blev det byte. Plåthyllorna fick jag för övrigt från en butiksnedläggning, eller om det var från smältverket som lade ner, gratis var dom i alla fall. Men jag sålde dom vidare och kvar stod jag med detta:

Här är en del av lådorna. Var en massa till och flera olika storlekar.

Jag sorterade upp dom och klurade lite över måtten på hyllan. Djupet fick bli rejält, 55 cm om jag minns rätt. Plåthyllorna innan hade väl kring 30 cm. Men plåtlådorna var djupa så det fick bli ordentliga mått på hyllan.  Första hyllplanet var väl nästan jobbigast, det är inte direkt så golvet eller väggarna är raka så det blev en del mätande för att få grunden rätt.

Hyllplanen blev anpassade efter lådorna och med lite säkerhetsmarginal då jag alltid brukar överlasta den förvaring jag har.

Jag ville ha det ordentligt så jag satte 45mm reglar under alla plan, och hela tiden uppsäkrat med raka reglar nedåt. Lådorna kommer gå tunga så ville inte ha att det sviktade i mitten.

Det var bara att bygga på. Hyllplan efter hyllplan. Hyllplanen blev för övrigt 120X21mm råspont.

Gamla stallet kan vara lite fuktigt så jag passade på att behandla konstruktionen med linoljetjära.

Efter en dag eller två av torkning lassade jag in lådorna.

Lådorna var djupa som sagt, kommer bli perfekt förvaring.

Jag har i skrivande stund köpt kartongpapper av vilket jag ska göra skyltar till lådorna, blir väl mer om det när allt slutligen är klart.

Problemet när jag var klar var att jag hade oceaner av lådor kvar. Bland annat en lite kortare variant på ca 33 cm så jag beslöt att bygga en till hylla. Detta var platsen som lockade:

Samma virke som tidigare och på det hela taget var det bara att gneta på:

Kolja låg och övervakade bygget vid min såg. En vacker dag ska jag bygga en spånsug till den…

En bit upp:

Kolja och Balto gjorde sitt bästa för att upprätthålla moralen.

‘Och så påfyllt med lite lådor:

Ja, inte riktigt klart ännu men jag får väl återkomma. Blev väldigt bra förvaring i alla fall.

 

 

Uppfräschning av dörrar till gamla stallet

in till gamla stallet är det en pardörr. Nog ganska gamla i grunden, men även “påbättrade” någon gång. Målade med tätande färg på insidan. På utsidan har förlevande satt på ny panel utanpå den panel som ruttnat. Utöver att inte åtgärda felet så vägde även dörrarna bli av totalt tre lager brädor så de bågnade in mot mitten.

Har bilder från insidan, av någon anledning missade jag att ta förebilder från utsidan.

Lite ruttet:

Jag började med dörren till höger. På denna bild har jag rivit den “nya” panelen.

Tyvärr var den gamla röda panelen tillräckligt rutten för att även den behövde förverkas.

Jag hade för avsikt att behålla i alla fall de fallande plankorna och kanske delar av reglarna på baksidan men desto mer jag grävde desto mer ruttet fann jag. Något som går helt i linje med mina livserfarenheter så här långt.

Det blev till att göra om dörren från grunden tyvärr. Då jag ändå vill bevara ville jag inte kontrollera den andra dörren först och eventuellt göra ett nytt dörrpar direkt utan jag ville behålla den gamla dörrens mått och vinklar gentemot ramen (vilken inte är det minsta rak). Uppe på logen hittade jag reglar av fint virke som skulle komma att bli reglar på baksidan, och ja, sågklingan gick genom en spik som satt i virket. Det var för övrigt tidigare delar av en hästbox men jag tyckte det var tätvuxet och fint.

Till sjävla dörren blev det råspont. Först åkte jag till byggmax med den sponten hade nog inte vuxit i takt med virkeskvalitet, snudd på centimeter mellan årsringarna. Blev istället nästgårds till Beijer som återigen hade enormt mycket högre kvalitet på virket. Sen var jag visserligen en jobbig jävel som tog de bästa brädorna oavsett var de låg i stapeln men men, ska jag göra jobbet med att plocka själv kommer jag givetvis inte betala för sämre kvalitet än vad som finns tillgängligt.

Reglarna passade jag in efter de tidigare beslagen i ramen varpå jag mejslade ur en hålighet för den tvärgående regeln. På så sätt fångar den bättre upp krafterna nedåt längst ut på dörren.

Behandlades med en tredjedel vardera av tjära, linolja och terpentin vilken jag värmde upp på köket i bussen.

På med ny panel över som målades med svart slamfärg. Beslagen slipade jag och på bild har de två lager järnmönja på sig.

‘Lite finlir med att få de på plats och hålla dörren rak. Det undre beslaget fick jag såga till en bit av den tidigare panelen för att det skulle passa bra.

Kolja inspekterar och ger godkänt för fortsatt arbete. Beslagen fäste jag med fransk träskruv som jag köpt för mycket bra pris från Tyskland, både varmförzinkad och rostfri.

Passformen i överkant blev en kompromiss mellan ramen och vad som är vågrätt.

På plats:

Den gled väldigt fint och jag tror verkligen beslagupphängningen uppskattar den minskade vikten efter ett lager panel mindre.

Så var det då den där andra dörren. Det kommer naturligt för mig att ha en viss aversion mot att beblanda mig med vänsterhalvan av både det ena och det andra men svårt att få ihop det med två högerdörrar.

Strippade två lager panel:

Dörren var i sämre skick än den tidigare och mer eller mindre rutten rakt igenom så blev även här en ny. Här ser vi baksidan.

Kolja hjälpte mig med sågande och snickrande och snart hade vi stomen på plats. Jag vill nämna att det inte bara är att lägga ihop sponten och spika, nej då dörramen är så sned så blir det en hel del mätande och sågande för att kompensera. På bilden nedan ses Kolja, 45 kg schäferhanne. Frågar du mig ser han ut som en liten kanin törstande morötter.

Panel osv på:

Från insidan:

Beslagen till dörren målade jag med ytterligare två lager svart linoljefärg. Den vänstra dörren hade också tidigare en form av låsning i nederkant med en krok. Fästet för denna gick ej att återvinna så jag hamrade till ett fäste av lite rundjärn:

Originalkroken samt fästet i golvet.

Linoljebrände det nya beslaget och kontrollerade passformen.

På plats.

Till dörrparret fanns inget lås när jag flyttade in. Den som satte panelen ovanpå dörrarna har nog tagit bort låset  och sedan bara spjärnat upp dörren med planka utifrån. Men som man ser på bild fyra så har den en gång i tiden funnits ett lås som dessutom var genomgående dvs det gick att öppna och stänga från utsidan. I snickarboden sitter låset nedan och jag bestämde mig att utgå från det:

Hittade ett lämpligt byte på tradera som jag ropade hem. Smorde upp och rengjorde. En ganska så präktig bit om jag får säga det själv. Får man inbrottstjuvar duger det nog även utmärkt som tillhygge.

Jag tillpassade det till dörren och på andra dörrsidan bockade jag till en plåt så inte träet slits när låskolven slår i. Skruvarna är bara tillpassade då jag ska linoljebränna plåtarna senare.

Ordnade också ett litet bleck till nyckelhålet. Linoljebrändes senare men det har jag inga bilder på.

Här är bild på andra blecket när det väl blivit bränt. Skruven är försänkt så att den över sticker ut lite är bara tillfälligt.

Och här har vi låset på plats:

Insidan efteråt. Reglarna har olika dimensioner då jag tog vad jag hade, klart önskvärt.

Och så utsidan när det var klart.

 

 

 

‘

 

 

 

 

 

 

 

Älgar och sten

Kolja tog med mig på en promenad västerut i regnet. Inne i skogen finns ruinen av en klockares gamla bostad och märkligt nog var ungträden runt den avbrutna på mitten.

Var ett tiotal av dom. Spår av älg, rådjur och vildsvin. Jag gissar på älgen alternativt ett lågt flygande ufo inför landning.

En bit bort hade två träd tagit sin sista vila på marken. Intressant nog var de avbarkade. Misstänker älgen. Väldigt fint var det, man kunde verkligen se hur tänder eller vad det är skrapat.

Kolja bryr sig icke om regn.

Hemma

Nu när snön börjat försvinna ner i marken dyker många arbetsprojekt upp. Ett som jag tänkt på i något år är murbiten vid infarten. Den är fin och så men det finns stenar på gräsmattan bakom som uppenbarligen hör hemma i muren. En av dom en stor platt rackare. Slet och släpade med den ett tag för att få den på plats i muren. Den passade relativt bra och fick stabila stenar att vila på. Bortsett från ett hörn som jag behövde kapa till lite.

Stenkilar in action. Ganska fin böj måste jag säga.

Kapat, bara att pressa in stenen på plats :

Det ser lite deprimerande ut men är äl slasket och ormbunksliken. Blir finare i sommar när jag kan mura upp med mer sten.

Den lilla stenen fick en jäkligt vass kant. Flinta, släng dig i väggen.

På plats. Får bygga vidare när det inte är nollgradigt och blöt.

Plogning

Det har snöat en del de senaste dagarna. Jag är inte den som plogar i onödan, hellre lite snö som får klia underredet på bilen. Men nu var det dags. Vem vet om Kolja skadar sig och jag behöver till veterinären, går inte att vara insnöad. Måste också hålla vägen öppen för inbrottstjuvar så jag och Kolja kan få utlopp för våra aggressioner.

Plog på. Stövlar på. Tyvärr var snön djupare än stövlarna så tårna blev kalla ändå.

Tog ett bra tag ploga igenom gårdsplanen. Föredrar egentligen att ha snö men tänkte ha lite utrymme så sopbilen kan vända. Och när det väl smälter kommer jag ändå vilja få bort snön så det inte vätar ner stallet i onödan. Fin bild på snökedjorna. Försvarets snökedjor. Samma som försvaret skänkte bort några hundra ton av till Gunnebo, för att sedan några år senare köpa tillbaka samma parti för extremt överpris. Nej, någon gladlynt skattebetalare är jag inte.  Bland Sveriges högsta kommunalskatt men vi som bidrar får intet, tur vi har parasiter som suger upp pengarna så de inte ligger obrukade. Låg sparandegrad är bra för ekonomin.

Efter gårdsplan blev det att ta tag i vägen.

Som ett vykort:

Efter att plogat ner till vägen och pratat lite med grannen dyker Kolja upp framför traktorn lite lojt vandrande. Han var i teorin inlåst men det verkade han inte bry sig om.

Åter på gården beslutade jag mig för att byta till storskopa trots att det är något av ett projekt att sätta av- och på plogen. Rullade nedåt till där jag brukar ha traktortillbehören, klart vackert.

 

Nu visade det sig att storskopan inte var där. Fick rannsaka mig djupt och leta runt innan jag hittade den. Med plogen av och skopan på ordnade jag upp det sista finliret.

 

Jag är väldigt sugen på att bygga något av snöhögen, typ iglo. Men inatt blir det femton minus så får kanske vänta. Kolja på berget:

Jag gick ner med Kolja för att köra lite lydnad på ridbanan. Började dåligt då han hoppade ut från bastudäcket och missade snödjupet och mer eller mindre blev begravd.

På planen var det svårjobbat. Ska erkännas att det mest blev kasta och hitta.

Efter detta satt vi uppe på logen och kopplade av med lite musik. Smörjde in vinylspelarens gummidetaljer med paraffin, de tyckte inte det var så roligt att fungera i kylan. Fint fönster och fin utsikt.

I takt med att bastun blev varm bestämde jag mig för att flytta valpen. Den har tyvärr taklucka och KSP-krans så det snöar in lite, men klart man vill vara redo om samhället tränger sig på.

Rullade iväg mot ett av vindskydden för hästarna. I takt med att jag skulle upp för en kulle började bilen köra krabbgång i sidled ut för slänten, var ovanligt nära att jag välte. Snön lever sitt eget liv med däcken.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Spisrenovering

Har fixat en del med köket och däribland spisen. Dels en Husqvarna elspis och sen en Viking 30 vedspis. När jag flyttade in var det murat med lecablock på sidorna och lättbetong som topplatta, gnistskyddet var kakel.

Elspisen gick slutligen på en platta och jag beslutade mig för att byta ut den. Tappert tjänstgjorde den men det finns gränser och det finns värdighet. I samband med att jag tänkte byta ut den drog jag också bort plastmattan som aggregerat golv.

Och det spruckna kaklet framför behövdes ta bort. Suprise suprise att det spruckit när det varit fixat direkt på golvbrädorna.

Spisen var av någon tunn modell och inget nuvarande standardmått. Så jag slog bort lite av lecablocken  i mitten så jag kunde få in en modern spis. Jag ville ha en svart spis, något som var mer ovanligt än vad jag trodde. Den enda som inte var svindyr eller såg ut som ett rymdskepp var Gorenje EC67CLB.

Spisen borta tillsammans med lite leca:

Nya spisen monterad:

Sen hade vi det där med lecablocken som inte ser så roliga ut. Och lättbetongen på toppen var dessutom sprucken.

Hade några färska lättbetongblock utomhus som jag hittat i ett uthus och använt som bjälklag för ett skåp, men de fick rekryteras till detta projekt. Jag tycker egentligen inte alls om lättbetong, opålitligt är dess förnamn. Knackade bort det gamla fixet:

Och sågade till lättbetongen. Smidigt med vanlig fogsvans.

Nu kommer jag inte ihåg vilket fix jag använda för att fästa lättbetongen mot lecan, men gissar på Kiilto flexfix, ett jäkla fint fix. Men med lättbetong får man vara noga med att prima väldigt ordentligt, annars släpper det bara.

Putsen på lecablocken blev Webers kalkbruk. Något annat än kalkbruk var inte aktuellt, född för sent som jag är. Den enda våg jag äger är ett loppisfynd som har tjänstgjort med att mäta upp fix, flytspackel, betong, cement och massa annat många gånger.

Jag primade även lecablocken inför putsningen. Kalkbruk är inte helt lätt att handha tycker jag, vill rinna iväg, rammla bort och hade det haft ben är jag övertygad om att det dragit en spurt åt skogen någonstans. Men putsade upp i alla fall. Hade ett jäkla helvete med att få det att fästa mot lättbetongen så jag kapitulerade och drog det endast upp dit, behövdes mer primer på lättbetongen.

Och lite mer städat:

Därefter primade jag, väntade och putsade upp med kalkbruk. Kalkbruket är grått till en början, men blir vitt i takt med att det brinner. Ca två månader tar det för det att bli PH-neutralt.

Men den där lättbetongen. Inte kan jag dagligen behöva stå och titta på den hemska skapelsen. Nej nej. Jag beslutade mig för att göra “överdrag” av stålplåt. Tjocklek? Ja inte vet jag, jag är inte köksmakare. Men tunn plåt har jag aldrig tyckt om. Samtidigt ville jag bocka (böja) plåten och inte bara svetsa ihop kanterna med överstycket. De flesta bockmaskiner har max 1 mm plåt, jag bestämde mig för 1, 25 mm. Låter lite men det är en jäkla skillnad på t.ex. 0,8 och 1,25 mm. Kolja köpte hem lite plåt:

Jag mätte upp lämpliga bitar:

Sen bockade jag det.

Tyvärr ville jag ju bocka plåten på tre sidor så den sista kortsidan fick jag göra för hand.

Tillkapat:

Så svetsade jag ihop kanterna och hade nu ett överdrag för lättbetongen.

Provmonterade och den satt som en smäck.

Men så var det ytbehandlning. Jag valde linoljebränning. Går väl säkert med hammarlack t.ex. men det är osportsligt och inte “Für die Ewigkeit gebaut”. Så tog och ordnade en liten brasa:

Och så på med plåten:

När plåten blivit jämnvarm dränkte jag den i rå linolja. Lagom temperatur på stålet är precis innan röken på linoljan går från vit till svart. Svalnat och klart:

Och så var det bara att göra en till till andra sidan.

På golvet ska det vara 30 cm gnistskydd framför om jag inte minns fel, eventuellt är det väl 10 cm när spisen är stängd men då jag inte vill att mitt kära hus ska brinna ner så beslutade jag mig för att göra plåt på golvet.

Till denna tog jag 3 mm plåt. Blir en stadig pjäs på ca 20 kg. Tunnare skulle den kanske bucklas om jag hugger ved mot den eller liknande, 3 mm borde hålla längre än vad jag lever. Inget är rakt i köket så jag tog lite papper och skar ut en mall, plåten på bilden väger 75 kg så det är grövre än vad det ser ut.

Mitt mod sjönk och håglösheten tog fäste, men där stod Kolja som med järntass manade på arbete, ingen rast och ingen ro.

Uppkapat:

Gick in och testade så den hade rätt mått.

Sen skruvade jag fast den med lite skruvar jag köpt på loppis. Från den tiden då Eskilstuna producerade vackra rostfria skruvar som en stome i den svenska industrin, annat är det idag…. Borrade ur så skruven var försänkt.

Med stålplattan tillverkad kunde jag skära ut en väggsockel också.

Målad med titan-zinkvit.

Som ytbehandling på golvplåten övervägde jag linoljebränning men resonerade att det skulle bli svårt att få en jämn temperatur över hela plåten och därmed dåligt resultat. Så istället blev det linoljefärg. Blev järnoxidsvart i tre lager. I sista lagret tillsatte jag 20 % linoljelack för att få ökad glans och styrka.

När det torkat monterade jag den.

Arbetsledaren hade nosat i spritskåpet och tagit fredag. Men vi arbetare fortsätter.

Monterade sockel osv. Passade på att skura golvet också. Sen var det klart. Putsen har vitnat lite men jag kommer måla den med matt vit linoljefärg om ca två månader när den är färdigbränd.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Valpen myser i skogen

Valpen, Volvo valpen, startar givetvis som alltid efter vintern och har strövat runt i skogen och redan kört hem lite björkstockar. Efter några turer skulle även ridbanan harvas. Lastad med björk så hänger lite bakåt.

Hemmagjord harv med extra vikt i form av snökedja jag hittat i hagen.

Valpen är dock i behov av kärlek. Motorkuddarna ska bytas. Även knutkorsen fram, egentligen även pinjonglager också men det orkar jag nog inte… Stötdämparen hängde hade också tagit olovlig ledighet och hängde längs med hjulet, får svetsa fast den. Kommer nog bli lite valpunderhåll i sommar. Vinschen är trasig också.

Med traktor på åker och i lera

Fåren har valt att ta en lugn vinter. Avkopplade brer de ut sig i maten, hö hänger på huvudet och över ryggarna. Ett ullhav av kattmyntade katter som ligger i någon form av opiatdimma. Ett enda spår finns i hagen; från matstationen till sovskjulet. Eller om det är åt andra hållet… Vem behöver sol, vatten och vyer?

Jag lassade en skopa halm åt dom hur som. Det är vad de ligger på i skjulet. Kolja följde denna helgdag med mig då han annars bara sitter inne och piper vilket driver Wilda till vansinne. Klart Skuffepuffe ska med.

Kolja fick stanna utanför elstängslet. Jag rullade över. Fåren vaknade ur sin dimma och spanade på mig när jag for fram över tuvorna. De verkade se på avstånd att det var halm och inte hö, annars hade de äntrat traktorn. Jag skuffade in det i skjulet, givetvis behövde de då gå och inspektera.

Verkade få godkänt.

I mitten av hagen såg jag en skugga stryka runt utanför hagen i skogsbrynet. Det var min lilla 38 kilos schäfervarg som letade efter en öppning till att vara hos husse. Han är i mitten av bilden, bakom en av björkarna.

Sen började det som vissa kanske skulle säga var den onödiga delen av färden. Nu när jag ändå hade värmt upp traktorns alla oljor verkade det onödigt att inte låta den ströva fritt på markerna. Tog en liten tur upp mot skogen där det fallit några träd och jag tidigare försökt släpa stubbarna för hand. Då det är herrejössesjobbigt att bära träd för hand tänkte jag att traktorn kanske kunde ta sig dit. Jag visste att det inte fanns något utrymme att vända på om jag väl kom fram. Marken var även vattensjuk och kuperad som en söndersprängd östfront. Liknande premisser har de flesta idéer jag genomför så det mötte inga hinder. “Likely enough that we are going to our doom: the last march of the Ents” tänkte jag av någon anledning när BM-dieseln pressade sig fram genom mark endast bärande getter.

Ännu en gång i livet satt jag fast. Det blir tyvärr bara jobbigare med åren då jag av oklar anledning alltid skaffar mig tyngre maskiner. De gamla orkar inte dra upp de nya. Men vad är en maskin som inte gjutits med sin förare i lera? Fast i ett gammalt hjulspår satt vi, vattenfyllt var det och jag hade hoppats att de stockar jag hade lagt i spåren skulle hålla traktorn uppe. Icke.

Stackarn satte sig på mage, dvs lutade ramen mot marken. Syns kanske inte riktigt men framme vid framhjulet gick lervattnet upp till mina lår, bakhjulen var redigt nedkörda i leran. Åh ljuva minnen av tidigare fastkörningar. Här nedan har vi en valp jag körde ner i ett dike första dagen jag köpte den på föräldrarnas torp när jag och Wilda skulle ha en romantisk helg. Hela helgen spenderade jag på att få upp den. Så här i efterhand var det en väldigt fin helg. Men jag måste stoiskt fråga varför i helvete fordon görs utan diffspärr och vinsch…

Hur som. Trakorn kopplade av på mage och jag försökte göra lite lätta fältarbeten för att få upp honom, eller är det kanske en henne? Det har inte riktigt kommit till mig ännu.

Försökte det mesta ned marken var för vattenmätt, jag för trött och verktygen inte tillräckliga. Hade dessutom en redig lördagsgrillmiddag att förbereda så efter några timmar kastade jag in handduken. Skar dock upp en glykoldunk så jag kunde ösa ur vattnet ur diket så framhjulsnavet inte skulle behöva ligga under vatten hela natten. Den här dagen var inte dagen jag skulle få upp honom. Runt mig i leran låg avbrutna spadar och förlorat hopp. Vissa dagar är ridå. Nästa morgon bjuder på nytt ljus.

“She came to me one morning
One lonely Sunday morning
Her long hair flowing in the mid-winter wind
I know not how she found me
For in darkness I was walking
And destruction lay around me
From a fight I could not win”

Så kom söndagsmorgonen. Utöver någon bäver som försökte borra upp huvudet efter gårdagskvällen så pockade stackars traktorns situation på min uppmärksamhet. Min egen Brutus, ursäkta, Wilda hade sagt till grannkillen att jag satt fast traktorn. Han sa att han skulle komma och dra upp mig. Egen härd är guld värd och jag hade stått ute i leran tills jag stupat, men visst, det verkade väl inte osmidigt att bli uppdragen. Framåt kvällen kom han med en Volvo BM hjullastare och drog upp mig. Kostnaden blev att vi ska bjuda på middag om någon vecka.

Traktorn ska egentligen  kunna pressa ner skopan mot marken och på så sätt höja framvagnen men min traktor har inte orkat det. Så när traktorn väl var uppe och åter på gårdsplanen såg jag över hydrauliken och öppnade även navet som varit under vatten och packade om med nytt fett. Efter översynen klarade den nu av att pressa ner skopan och höja sig själv, kommer förhoppningsvis göra sommarens arbete med att trycka ner stängselstoplar lättare. Får ta och köra fast den snart igen så jag kan se om jag orkar pressa upp mig.

 

 

 

 

 

 

Lite väghaveri

På färden mot lite jobb i Stockholm började ett oroväckande rökmoln förfölja bilen. Molnet höll främmande makter på avstånd men jag beslöt mig ändå för att se så bilen inte försökte kommunicera med mig. Det meddelade i försiktiga ordalag via instrumentpanelen att kylaren kanske skulle kunna behöva en översyn,möjligen och om tillfälle ges.

Under huven gömde sig ett hav av rök. Söt och fin. Klassisk glykol. Inspekterade lite och en kylarslangen hade spruckit. Jaha ja. Hade jag varit i hemmatrakterna hade jag hämtat hem bilen med traktorn men nu var det på motorvägen i höjd med nykvarn. Så det återstod att laga den roadside.

Slangen var sprucken ganska nära ena fästet mot motorblocket. Hämtade kniv och skruvmejsel från skuffen. Slangänden med det spruckna skar jag loss.

Slangen är ganska lång och jag lyckades dra ut den lite så den räckte. På med slangklämma. Tyvärr var det inte bara att köra iväg då bilen nu hade tömt sig själv på kykarvätska. Jag behövde alltså gå på vattenjakt. Vid vägkanten låg en dunk jag lade beslag på så jag skulle få vattnet till bilen.

Bra plats att stå på.

En bit bort såg jag en försänkning mellan åkrarna och vid närmare inspektion var det ett vattendrag. Hivade över dunken och ramborullade själv över viltstängslet.

Yllemössan fick offra sig som vattenfilter. Rent var väl inte vattnet men men.

Tog mig tillbaka till bilen och fyllde på vattnet. Startade bilen och susade iväg. Kom lite sent till jobbet men det var med någon söt smak av att egen härd är guld värd i munnen. Inatt är det plusgrader så vattnet borde inte frysa i bilen. Imorgon blir det att byta kylarvattnet och se om jag inte hittar en ny slang någonstans också.

Byta värmepaket SAAB 9000

Värmepaketet tycks ha en förmåga att med åren läcka. Detta skapar fukt på mattorna till framsätena samt kan ge en hinna / imma på framrutan som är mer eller mindre omöjlig att få bort. Det är glykolen i kylarvattnet som skapar den när den värms upp. Vindrutan blir svårare att se igenom och att köra i mörker framförallt i mötande trafik mot de förbannade xenonljusen är livsfarligt.

Värmepaketet snor kylarvatten (varmt) och låter kupéfläkten blåsa genom det så att man får värme i bilen.

Min bil har med stor sannolikhet haft lite lätt läckande värmepaket, inte direkt så jag behövt fylla på kylarvatten men glykolhinnan satt på rutan. Så får att förhoppningsvis bli av med den bestämde jag mig för att byta. Priset på värmepaketet varierar krafigt. Min favorithatobjekt mekonomen tar 2436:-. Från tyska autodoc.se som inte lever på att blåsa verkstadskunder på plats kostar det 151:-. Svenska speedparts tar runt 900:-. Jag tog det från Tyskland. Man får ha tungan rätt i munnen då det finns olika mått på slanganslutningarna. De tidiga saabarna (tror 85-91) har grova anslutningar, min från 98 har något längre och smalare. Artnr hos autodoc SB6040, 280*158 mm. 18 mm slanganslutningar. Enligt stående är det hoppas att man lyckats beställa rätt.

Att byta den här sorgliga lilla delen kan jag nu i efterhand säga inte är jätteroligt. Visst, kanske inte svårt direkt, inte några konstiga mått eller justeringar som behöver göras men helt förjävligt trångt och bökigt att få loss allt. Kaka och kaffe rekommenderas, jag hade intetdera.

Då man ska in i kylsystemet behöver man tappa ur lite vatten från kylaren. Man kan mer eller mindre undvika detta genom att försegla påfyllningslocket men då jag ändå skulle byta kylare (får bli annat inlägg) gjorde jag det lätt för mig och plockade loss övre kylarslangen.  Sen får man ha ett kärl under som samlar upp det, glykol är mycket giftigt och dessutom sött så en ren delikatess för hundar. Tappar du inte av det innan kommer det annars egentligen bara rinna ur senare i processen vilket inte är hela världen. Alla riktningar är sett framifrån motorhuven där man står och pillar, motsatt alltså om man skulle sitta bakom ratten.

Börja med att ta loss skyddskåpan över “akvariet”. Varför det kallas akvariet vet jag inte. Den sitter med några skruvar. En med torx 25 och resten med 8 mm hylsa.

Med skruvarna loss tar man kåpan uppåt. Genom den går spolarslangen så den får man lossa, bara rycka. Med den loss lägger man lämpligen bort den så man slipper se den. Ett tips är att kolla gummislangen som sticker ner från den, avrinning för vatten. Min var helt igenkorkad av barr och allmänt äckel så att vatten ej kunde rinna genom den.

Här är kåpan borta. I mitten sitter kupefläkten, till vänster värmeväxlaren för AC och kupefilter. Till höger har vi styrbox för bland annat ABS.

För att få lite mer utrymme för att krångla ut fläkten tar vi bort den “falska” torpedväggen. Sitter med två skruvar.

På väggen sitter det lite annat också som vi vill få bort. Ett gigantiskt kabelpaket, det lossade jag själva plastgenomföringen för men lyckades inte hitta någon koppling att koppla ur det genom.  Men med plastgenomföringen lossad kan man vika väggen åt sidan. Den sitter med lite torxskruvar samt två plastklackar mot förarhållet. Prylen som jag tror är för farthållaren var bara att trycka uppåt för att lossa. Likaså den list som löper över väggen.

Lite mer frigjort:

Nu ska det lossas en kabel från vad jag härefter kallar AC-klumpen.

Så här ser den ut urtagen. För de stackare som lyckas blanda ihop sladdarna när det ska ihop sen.

Även sladden till fläktmotorn ska lossas. Den satt ganska hårt.

Man behöver flytta AC-klumpen åt vänster (sett framifrån när man står och meckar) bort från kupéfläkten. För att göra det behövde två torxskruvar lossas.

Sen ska AC-rören som går över framhjulet lossas från sina plastclips. Rören får man vara försiktig med så det inte läcker ut köldmedium om man råkar ha sönder dom. Säkert dyrt och jobbigt.

Där rören går igenom låstastorpedväggen kan man knäppa loss plastlåset. Sitter en liten klack på höger sida som man trycker ut så man kan vika upp plastlåset.

Nu är AC-klumpen så lös den kan bli. Och tyvärr är det inte alls särskilt löst. Mot kupefläkten. Det sitter en spjälarm på vänster sida (från mekperspektivet) som har en ståltråd lindad runt sig.  Tråden hålls på plats med en bricka på axeln. Jag gjorde så att jag tog en tång och tryckte brickan utåt, bort från tråden. Givetvis flög brickan iväg för att inte ses igen. Men den är nog överskattat, vajern håller sig bra på plats ändå. Med brickan borta är det bara att peta ut vajern från axeln. Det är ganska trångt och pilligt.

Till höger om kupefläkten går två kylarslangar som går in i värmepaketet. Dessa ska lossas, annars får du inte ut fläkten. Varje slang har två slangklämmor. Även här är det trångt. Kan vara smidigt med lång skruvmejsel eller hylsa till slangklämman, om jag minns rätt var två vanliga 7mm hylsa med de övriga två, undra om de inte var 6 mm. Slangarna har lite exotiska böjningar så kom ihåg vilken som skulle vara var samt åt vilket håll.

Slangarna borta. De bruna rören är värmepaketet, dagens mål.

Kupéfläkten sitter på min från 98 med två plastclips, ett på vardera sida. Sådana där som man måste pressa ut låsklacken på. Jag tryckte ner en skruvmejsel i vardera så att fläkthuset kom löst. Dock är det så förbannat trångt och motvilligt att röra på sig så man kanske tror att det fortfarande sitter fast. På äldre saabar tror jag det är skruvar.

Nu kommer vi till det ögonblick som gör att man efter arbetspasset tar en öl och stirrar in i skogen. Fläkten ska ut. Man pressar AC-klumpen maximalt mot vänster. Fläkthuset får man först vrida med baksidan nedåt. Så att fronten då kommer mot en och upp när man står och drar. Sen är det lirka som gäller. Svårigheten är väl egentligen att inte ha sönder något när humöret tryter. Det är väldigt väldigt tajt. Tyckte det till slut gick genom att vinkla den högra delen av fläkten uppåt samtidigt som man “rullade” den med- och motsols. Blev kanske några repor i plasten men loss kom den.

Ovan kan man lämpligen ta bort gammalt barr osv och kolla så dräneringsrören är fria. Gummipackningen på AC-klumpen var inget vidare, man kan för säkerhets skull tejpa skarven mellan klumpen och fläkten med silvertejp sen när man plockar ihop det.

Att få ut värmepaketet var lite trångt men gick om man pressade AC-klumpen uppåt och åt vänster.

Ny och gammal.

Här är utrymmet med paketet ute. Värmeväxlaren inne i AC-klumpen ser man. Lite korruderad men för min del är det skygglappar på. Lägger ACn av på grund av läckage eller liknande så kommer jag nog bara koppla bort den istället för att laga den.

Ptja, sen är det bara att montera ihop allt i motsatt ordning. Fläkten är inte mycket roligare att få in igen kan jag meddela. Jag passade på att byta kupefilter och kylare också men det får bli ett annat inlägg. På det hela taget var det här ett vidrigt arbete, inte roligt någonstans. Bara trångt och jävligt. Tror det gick på två timmar. Lyckas man montera ihop allt sen utan att något kritiskt gått sönder så förtjänar man en lugn kväll.

Lite fönsterfix i ladan

Strosade runt som vanligt och petade på diverse saker på gården. Inspekterade gräset, försökte förhöra hönsen, städade, eldade och allmänt påtade. Inne i gamla stallet där jag börjat röja för att få ordning började jag störa mig på några av alla fönster som var i miserabelt skick och dessutom var så igenvävda av spindelnät att de inte medgav mycket utsikt. Så kan det väl inte vara på gården.

Kallt, ruttet och hösthelvete. Jag är ingen höstmänniska. Meddelar att vintern är på ingång vilket innebär frusna färger, att det inte går att måla, besiktningstider och allt annat som kommer av att solen tycker det finns mer prioriterade jordplättar att lysa på. Lösdrivande frireligiösa hösäckar på vägarna som bara väntar på att åka med åretruntdäck i 20 km/h på 80-vägen i strålande vägförhållanden. Det finns dock fördelar. Att njuta av egen ved i vedspisen och konstatera att det inte är många varelser på jorden som klarar sig i detta klimat. Bra bastuupplevelse. Och framförallt göra mitt yttersta för att understiga föregående års motsvarande månad i elförbrukning, en klar favorit. Sitta och darra på toan i njutelsen av att jag stängt av golvvärme och strypt varmvattnet. Det är livet det.

Men nu var det fönstren som pockade på min uppmärksamhet. Det är jättefina fönster men tyvärr har tiden tagit ut sin rätt. Fönstren och timret i väggarna har inte heller vårdats utan legat och väntat på den slutgiltiga rötan. Väggarna har isolerats och täppts till, och för att säkerställa att träet inte kan bli av med någon fukt har det hela målats med någon hemsk färg. Här har vi halva delen av ett fönsterpar och jag högg in på den vänstra delen, har plockat loss ytterfönstret samt innerfönstret.

Här står ytter- och innerfönster.

Här har vi andra halvan.

Började med att gå loss på själva fönsterkarmen och få bort gammal färg. Det var flera lager färg. Lite beroende på vilken trädel det var så var det denna ordning utifrån och in; vitt, blått och tidigast rött. Själva fönsterramarna  var ursprungligen i gulockra, någon gång övermålat med vit färg. Vissa var vita ner till grunden. Den röda färgen på snickerierna var slamfärg. Gissar att de snickerier som inte var mest utsatta målades med slamfärg då det är billigt, finsnickerierna som var utsatta för väder och vind linoljemålades.

Högg också in på ytterfönstret. Inte i helt strålande skick, tur att det var tillverkat av kärnvirke. Men var ändå lite ruttet i den nedersta delen.

Skrapade fönstret. Bytte ut alla trästift, drog åt kantdelarna och spikade ihop spröjsen som stupat på sin plats. Grundade med halvolja några gånger. Sen grundfärg (50 linolja, 15 terpentin resterande linoljefärg). Torkade. Satt dit fönstret och spikade fast dom. Kittade. Sen på med halvstrykning av färg. Efter tork slutstyrkning. Var ojämna kanter då jag behövt ta bort allt ruttet så var svårt att kitta rakt, men det är inte sådant jag bryr mig om. Fönstret kommer hålla ett bra tag nu, det är huvudsaken.

Märker nu att jag missat i fotodokumentationen. Hoppar därav till en tid senare då jag stod i gödselstacken och bedrövade mig över det andra fönstret. Det här är väl inget liv för gammalt virke som tjänstgjort över ett halvt sekel?

Regn, foppatofflor, gödeslstack och fönsterfix.

Jag plockade loss fönsterbrädet (heter det så?) och under var det ruttet.  Dels en planka där brädet låg på och sedan också själva timret under. Tilltäppt med isolering så inte konstigt det.

Här har jag tagit loss “mellanplankan”.

 

Tur jag har hundar som hjälper till. Flexie liggandes, Müsli spanandes mot fåren.

Skrapat bort det mesta av det ruttna. Längre in var timmerstocken finare så jag beslöt att ha den kvar.

Nu var jag ju i gasen med att åtgärda kommande röta genom att få bort fukten och tillrinningen  men jag ville ändå gardera mig lite så jag lät tjära in timret samt den nya “planka” jag ordnade till för att ha under brädet. Då det är höst värmde jag upp tjäran för att lättare stryka ut den, faktum är att jag gjorde linoljetjära av den.

Tillverkade som sagt det trä som fönsterbrädet skulle sitta på. Hamrade dit den och tjärade in den.

Här har vi fönsterbrädet. Rediga spikar var det fastsatt med.

Någon jäkla häst hade gnagt på det:

Sågade bort det defekta träet. Slipade brädet och satte dit det.

Skrapade  ramen.

Skrapade ännu mer.

Sen blev det grundmålning.

I väntan på att allt skulle torka tog jag tag i ett av innerfönstret.

Efter en massa skrapande och lite laggningsarbeten hade jag oljat in det.

Såg att på ena kanten står ett nummer. Lite roligt.

Ännu mer kittning.

Färdigkittat. Får se om det blir till att måla ramen sen också, inget direkt behov då det är redigt inoljat och dessutom på insidan av fönstret. Men kanske tar och gör det ändå.

Nu håller jag på med det andra fönstret men då jag inte fotodokumenterat det så ber jag att få  återkomma med resterande renovering av fönsterparet.